Ödlorna är växelvarma, människan ej!

Du skrattade kanske på bilden om stenåldersmannen på föregående sida!  Inte skulle en modern människa vara så dum!

Ändå behandlas många efter stenåldersmetoden.

En ödla är växelvarm. När den vill att temperaturen skall stiga, sätter den sig på en sten i solsken. Den har ingen egen värmeproduktion att tala om.

Principen är enkel: Genom att öka värmen på utsidan, stiger den inre temperaturen också. Blir det för varmt sätter sig ödlan i skuggan.

 

En människa däremot är varmblodig, den har en aktiv temperaturreglering. Om människan solar för länge, börjar hon svettas och blir rödmosig, andas häftigare, pulsen ökar, hon behöver dricka mera och söka sig till kylan, för att inte få värmeslag.  Tillståndet kallas för HYPERTERMI (övertemperatur).

Omvänt när det är kallt ser kroppen till att minimera värmeförlusterna. Fötterna blir kallare  och blekare på grund av att blodkärlen i benen drar ihop sig. Näsan täpps till, pulsen ökar, man huttrar och skakar. Tillståndet heter HYPOTERMI (undertemperatur)

Feber är varken hypertermi eller hypotermi!

Man hör ibland småbarnsföräldrar säga: "Då våran unge blir riktigt busig och springer, så är det tecken på att han har feber!"

Helt fel! En unge som har feber är trött och slö och vill till mammas famn. En unge som springer blir överhettad, och behöver lugnas ner. Det kvittar om termometern visar 39,2 grader, det är fortfarande inte feber, bara förhöjd kroppstemperatur, hypertermi. Samma gäller en maratonlöpare i Afrika, temperaturen kan bli så hög att det bildas små blodproppar då blodet stelnar i hettan. I båda fallen kämpar kroppen med att kyla ner!