Då jag var i trettioårs ålder, började jag bygga ett hus. Mitt i allt blev jag förkyld, ont i halsen, med tillhörande heshet. På den tiden var jag övertygad om att det bästa var att värma halsen. Jag hade haft ont i halsen tidigare och kände till att man skulle dricka varmt. Nu ville jag vara ännu duktigare, jag tog fram en värmefläkt, som jag lät blåsa mot halsen. Det kändes faktiskt skönt med värmen, men så fort jag stängde av fläkten, fick jag mera och mera ont. Jag kunde inte prata, tungan svullnade till. Till slut kunde jag inte svälja saliv ens. Det gjorde så ont, det enda som tycktes lindra var värmefläkten.

Jag kunde knappt äta: jag tog en Bamyl, lät den smälta på tungan, tog en liter filmjölk eller barnvälling och drack snabbt upp. Sedan värmefläkt igen.

​

Jag blev skjutsad till AVC.    Kompisen som körde mig dit, förklarade för doktorn att jag inte kunde prata pga halsont. Doktorn bad mig räcka fram tungan. Jag kunde inte, den var så svullen, att den räckte ej utanför munnen. Doktorn sade: "Detta är något allvarligt. Du får gå till Öronmottagningen!" 

​

Det tog tid flera timmar innan man på¨Öronmottagning hade tid för mig.

Jag kände att svullnaden i halsen minskade.

 Doktorn tittade i min mun och konstaterade: "Dina besvär motsvarar inte din beskrivning!" Lite förvånande, eftersom jag överhuvudtaget inte  kunnat prata tidigare. Nu kunde jag, men han frågade inte.

Jag åkte hem, tog min värmefläkt, och snart hade jag minst lika ont som tidigare. Efter några dagar kom jag igen till AVC, fick antibiotika, och efter ett par dagar kunde jag äta en banan!

 

Jag började bli misstänksam mot detta med värmefläkt. I december samma år kände jag samma symtom i halsen. Jag struntade i fläkten och badade bastu i stället flera dagar.  Jag var hes, men jag hade inte speciellt ont.

Då bastubad inte hjälpte mot hesheten, vred jag vattnet till det kallaste det gick och i ren ilska duschade mig på halsen. Jag skulle jobba den natten, så jag öppnade sidorutorna i bilen, och lät decemberluften blåsa mot min hals.

Då jag kom till jobbet efter två mils resa, skulle ingen kunnat märka att jag någonsin varit förkyld.

Det var då jag förstod att jag genom att värma halsen hade framkallat mina symtom på halsfluss och heshet.  

Detta hände för 35 år sedan. Tidigare hade jag ont i halsen två - tre gånger om året. Nu efteråt har jag visserligen känt dom första tecknen på halsont, och fått öppna fönstret och kyla ner halsen samtidigt som jag sett till att jag inte fryser om fötterna, men sedan på morgonen har jag ilat till jobbet som vanligt. Ingen sjukdag före pensioneringen med undantag för  den gången när jag bröt ett finger.

Dock behöver jag lära mig att inte hosta. Ibland har jag tyckt att jag hostar mindre när det är kallare i rummet, men det är svårt att testa om andra i samma rum vill ha det varmt.

​

Om du vill, kan du testa, om det jag säger stämmer. Ta en hårtork, låt den blåsa varm luft mot halsen i en kvart. Frågan är om du kan förhindra att du får halsfluss! Eftersom du får svårt att svälja, kommer eventuella streptokocker att växa till i halsen, bilda vita fläckar, och så småningom även invadera din halsvävnad.

Allt började dock med att du värmde halsen, och framkallade svullnad.  Blodet vill ju strömma till de varma områdena i kroppen.

​

Vill du ha halsont, gå med halsduken flera varv runt halsen och drick varmt. Vill du ha ont i ena örat, se till att hålla det varmt, och ligg på den sidan.

​

Vill du slippa halsont, dra aldrig täcket högre upp än till axlar, och varmt om benen. Ligg med förhöjd huvudända.

Om du börjar få ont i örat, sov med det örat uppåt, och låt luften kyla ner . Om det inte hjälper, ta kallt vatten i en flaska och kyl ner det onda.

​

Jag är tacksam att jag fått vara synnerligen frisk, och jag vill att du också kan säga adjö till halsfluss.

​

​