Alla vet väl att en diabetiker skall undvika socker. Dock är sockret i form av druvsocker livsviktigt för människan.

Hjärnan slutar fungera om den inte får socker. Musklerna kan fungera ett tag utan socker och bilda mjölksyra.

Fettcellerna fungerar som energilager, vid sockerbrist kan man förbränna fett. Nackdelen är att det bildas ketoner i kroppen, och andningen kan börja lukta aceton.

​

Om man fastar, får man ketoner, som berättar att fettlagren krymper. Samma sak händer om man inte har insulin så att glykosen från blodbanan skulle kunna komma ut till cellerna. Detta leder till att blodsockret stiger, men samtidigt är det sockerbrist  i vävnader. Hjärnan lider allra mest, den får ju ingen näring.

​

Ger man insulin, flyttar sig sockret från blodet till vävnader, musklerna och hjärnan får näring och livet fungerar.

​

Nu är det så att folk stirrar sig blinda på blodsockret och är nöjda om nivån ligger strax över minimigränsen. de tänker inte på vad som händer annars i kroppen.

​

Låt oss säga att man har en annars frisk person som behöver insulin.  Han tar sin morgondos som sänker blodsockret och gör att mannen känner sig extra hungrig.  Eftersom han äter bra, är blodsockret högre på dagen och han tar lite extra insulin, vilket gör honom hungrig, och han tar en extra macka. På kvällen är sockret högt, så lite extra insulin och en stor ostmacka för säkerhets skull.

​

Man fortsätter så här dag efter dag. Sockret skall sänkas med insulin, och mera smörgåsar. Resultatet blir att vikten går upp hela tiden, medan sockerkurvan är perfekt.

​

Låt oss vända på det hela. Mannen har ju även egen insulinproduktion, fast den räcker inte till. Orsak: hans kropp är större än hans insulinproduktion, därför räcket inte insulinet.   

På morgonen har han lite högt blodsocker, men det bryr han sig inte om. Han känner sig inte hungrig heller. Han tar en kopp kaffe, ock lite knäckebröd.  Mitt på dagen är sockret fortfarande lite högt, så han är inte hungrig då heller, tar lite potatissoppa och en ny knäckemacka. På kvällen är sockret lite i överkant så han lägger sig efter att ha tagit sina mediciner med ett glas mjölk.

Efter en månad vägs han. Han har gått ner flera kilo. Visst han har ibland haft högt blodsocker, men det har blivit bättre.  Fortsätter han så här några månader försvinner hans övervikt, och samtidigt behovet av insulin.

​

Jag har sett flera gamlingar bli av med sin diabetes i samma takt som de blivit av med övervikten.

Detta gäller dock inte dem som inte har någon insulinproduktion, alltså har ungdomsdiabetes, men

även de kan hålla sin vikt nere om de inte låter insulinet tvinga dem att äta mer än nödvändigt.

 

​

​